alvaahh

Hej hej.
Otroligt skönt med sportlov, men jag kan inte riktigt framhäva den glädjen just nu...
Varit på stare i dag efter skolan igen. Idag och i Tisdags. Ni kanske tror att jag är det varje dag typ, eftersom jag skriver om det i princip varje inlägg, men det är oftast när jag varit där eller ska dit jag skriver.
När jag red Todd gick det bra. Han kändes lite seg, något stel kanske men det kanske var jag som inbillade mig. Han kom igång bra i galoppen men ju mer han galopperade desto saktare blev det.
Sedan kom Fredrik och så mockade vi och jag gjorde iordning Todds kvällsfoder... Han fick lite extra havre och mineraler..

Men träningen med Putte gick skit. Jag blir så besviken, arg och otroligt ledsen på mig själv.. när vi skulle trava så bet han efter mig och bara sprang före mig hela tiden, och ville bara bestämma själv. Så fort jag ville något så högg han efter mig med tänderna, när jag försökte backa med honom också. Jag sa till honom på skarpen, men det hjälpte inte ett j*vla skit. När jag blivit jättearg på honom och stått länge och sagt åt honom och han högg efter mig efter igen när vi skulle trava, då blev jag helt förkrossad, jätteledsen och gav bara upp, gick argt och ledset upp till stallet igen och formligen "slängde" in han i boxen igen. Gud vad jag var sur på honom, på mig själv.. Och gud vad ledsen jag var.. och jag kände mig så löjlig för att vara ledsen för en sån grej... men han lyssnar ju inte på mig. Han verkar helt orespektfull och vill bara ta över själv. Med Anna och Sara gör han ingenting alls. Men mig ska han testa och bita efter. Jättekul... :( Man känner sig så himla dålig. Så okunnig.

Och så har jag börjat äta så otroligt mycket, utan att bli mätt nästan. (det är inte det som är problemet, då men), jag frågade mamma varför och fick svaret: "för att du växer nu och du kommer bli längre och så och.." Men jag vill inte bli längre. VILL INTE. INTE NU. VARJE gång jag rider Todd tänker jag på det här med längden... jag blir så nedstämd när jag tänker på det och det är ett ganska känsligt ämne för mig.. jag försöker hålla upp benen lite grann när vi skrittar för jag tror att jag ser lång ut på honom då... jag kan liksom inte glädjas av ridningen fullt ut pga det. Och det är jättejobbigt. Och när man kommer hem så säger mamma detdär. Plus att pappa masar om att jag inte får rida ensam, att nån måste vara med. "nåt kan hända, blablabla.." Allt detdär, jag blir så ledsen..
Jag kanske bara kan rida Todd över sommaren, vem vet kanske inte längre än så.
Om Anna skulle läsa det här tror jag hon skulle tycka att jag överdrev, för hon tycker inte det är några problem alls och pratar inte om det här med längden så mycket. Det är väl bra, men jag tänker på det så mycket själv...
EGENTLIGEN är jag inte så lång för Todd. Inte ÄN. Men SNART så bär det i väg...

Så dåligt att jag skulle fästa mig vid Todd nu också. Jag ska väl inte bli deppig av det nu också... Har dock ingen egentlig anledning att tänka på det här nu. NU kan jag rida Todd. Jag kommer liksom inte växa 1 dm på en månad, direkt..

Jag vill  inte bli längre. Usch, förhelvete.