alvaahh

Inlägget jag la in alldeles nyss var inte särskilt glädjefullt direkt.

Det med Putte, det ångrar jag inte att jag skrev ett dugg.
Men det med Todd och jag.. alltså. Jag får skärpa mig...

Jag är inte lång än. Både Anna och Todd accepterar det. Och jag har sett personer som varit mycket längre än mig och ridit shettis, ändå inga större problem.
Det är bara mina tankar som är så dåliga ibland.. så det ni läser där nere om Todd är ju sant, men då var jag väldigt ledsen. Men om jag ska tänka positivt, så är det inte så farligt. Jag får njuta av stunden, istället för att bara tänka på om ett år då jag säkert blivit "två meter lång"... xD
Jag hoppas att jag får växa ur Todd på ett annat sätt än att plötsligt inse att jag inte kan rida på honom mer, utan att det kanske kommer en annan/några andra mycket större ponnyer som jag och Sara kan rida på, och så kanske jag blir lite mer intresserad av den/dom istället.
Dock är det lite taskigt mot Todd.. (xD), och så är det inte helt säkert nåt sånt kommer hända..
och så har jag fäst mig lite vid Todd nu. Jag tycker så mycket om honom.

Men inte bara honom.
En till honom..
en människa också..
...hihi.

mer tänker jag inte berätta om den saken, i alla fall! ^^ kanske senare...



Får försöka tänka positivt nu! :)