alvaahh

Hej!
Var jätteroligt med Ahang på stan idag, faktiskt. Köpte en hästtidning, choklad, kokosnötstänger och ny porslinsskål till kaninerna då den gamla gick i kras då jag var extremt klumpig! x) Samma som den förra, bara att den förra var rosa, den gillade jag mycket, den här var brun, lite tråkigare kanske, men det var den enda färgen som fanns kvar.
Jag tog bilder på stan, men jag orkar inte ladda upp dem nu eftersom det är så pass sent och det är skola imorgon. Men imorgon, kanske!
Dock vill jag ägna lite tid åt något annat..

- skriva lite om mig själv! Jag härmar Sara.
I morgon ska jag försöka berätta lite om Putte och Todd också!

Vem är då jag, Alva Carlsson, egentliegen?

Ja.. vart ska jag börja!?
Jag är först och främst en person som inte har något emot att vara för sig själv, utan jag tycker om det. När det är lugnt och skönt omkring en, helt enkelt. Jag har inte så många riktiga vänner, utan mest två stycken som står mig väldigt nära, den ena lite mer än den andra. Ahang är den första. Hon är jätte snäll, man kan prata om precis vad som helst med henne! Det är otroligt men sant. Om jag inte hade henne hade det varit tråkigt och tomt... Dock så blir vi ovänner rätt som det är, och kanske inte tänker oss för med vad vi säger. Men det går snabbt över, men sedan händer det något nytt. Så där går det både upp och ner, men för det mesta upp!
Sara, är nog den vän som står mig allra, allra närmast! Hon och jag hör ihop, utan henne blir jag inte jag! Vi har kännt varandra hela livet, och gör allt tillsammans! Vi umgås alltid i skolan, åker ut till stallet tillsammans, och så har vi till och med rest utomlands med familjerna tillsammans! Med henne kan samtalen vara långa och djupa, och det känns alltid skönt att få prata med henne! Utan henne hade jag inte varit hel! Visst blir vi lite osams ibland, men då visar vi det inte så mycket. Vi tjurar mest och är tysta, och sedan får det läka med tiden. Det kan ta mellan fem minuter till några dagar till det går över! Men sånt ingår liksom i vänskapen.
Över till bara mig själv nu. Som ni kanske lagt märke till här på bloggen om ni tittar tillbaka, är jag en person som lätt oroar mig över saker. Det finns alltid någonting som ligger och gnager inom mig, och när det försvinner kommer något nytt. Jag går jämt och tänker på problem och jobbigheter, och har otroligt svårt att släppa sådant. Särskilt om det handlar om sjukdomar och så. 
Jag är en sådan som lätt blir ledsen, det krävs extremt lite för att få mig att bryta ihop totalt. Och så tycker jag ofta synd om mig själv.
Jag är otroligt fäst vid mitt hem, det är den bästa plats jag vet. Där är jag trygg! Jag har aldrig någonsin sovit över hos någon kompis, sova, det ska man göra hemma! Jag vet att jag är töntig, men sån är bara jag! Hemma är min allra tryggaste plats på hela jordklotet, utan det skulle jag vara extremt desperat!
Förut var jag i en ganska jobbig period, då jag gick i en jobbig klass. Jag hade jämt ont i huvudet, sov dåligt och var väldigt ofta yr. Men nu när jag börjat i en ny klass går det så mycket bättre! Jag har fått lite mer livslust nu!
Jag älskar att vara kreativ, det är något av det bästa jag vet!! Teckna, skriva berättelser, hålla på med musik (spela piano och komma på egna piano"låtar".) Men jag sticker inte ut så mycket med min kreativitet, utan jag håller den mest inom mig själv.

Nu vet ni en del om mig. Det finns SÅ MYCKET MER ATT SKRIVA, men det kanske jag kan fortsätta med nån annan gång!

Hejdå och god natt!